Allt började egentligen efter sommaren. Varbergshoppet i slutet på Juli började han kännas ”lite konstig” Lite känslan att han stog emot & inte ”ville” på samma sätt som innan. Men vi vann ett kval där nere, stanna i en LA & ett stopp på näst sista i b finalen.
Efter det vilade han lite efter sommarens tävlingar & AW lägret. Under sommaren hade jag haft en ”lånesadel” från samma märke jag beställt min nya sadel. Min nya sadel kom & jag började rida i den.
Vi åkte till en lokal hopptävling & hoppade LC & LB för att avsluta sommaren lite lätt, med klasser som skulle kännas posetiva & lätta. Han hade ju debuterat nationell LA på sommaren. Men på tävlingen började ett beteende jag aldrig känt. Han börja sparka på framhoppningen. Liksom i landningen, va irriterad vid fattningarna & liksom ”sur” hela han.
Vi hoppade LC klasserna med bommar ner & Elvis river ALDRIG. Va helt förstörd där & kände att ”nåt stämmer inte”
När vi kom hem kändes han svullen över manken & reagera. Ringde ut kiropraktor som sa att han va helt sjukt spänd hela hästen & han fick 2 behandlingar med 2 dagars mellanrum. Även vetrinär kom & kollade manken. Den va svullen & kom fram till att den utprovade sadeln inte låg bra. Han skulle vila i 14 dagar tills svullnaden gick ner.
14 dagar gick. Svullnaden gick ner. Nu skulle jag prova att rida igen.
Hinner bara sitta upp i några steg så kommer beteendet igen. Han sparkar med baken & öronen ligger slickat bak. Hugger mot min högra skänkel & är upprörd. Jag sitter av. Tårarna rinner & jag klappar Elvis på halsen. Bokar tid hos vetrinär.
Vetrinären gör ett ridprov med mig på + longeringsprov. Bara med ryttare på ryggen beter han sig. Sparkar & liksom går inte fram. Inte halt. HAn reagagerar kraftigt på ett böjprov bak, som hon tycker hör ihop med SI leden. Vi får remiss till hästklinik direkt veckan efter.
Nu har han vilat i 4 veckor.
På kliniken böjer dom han, inte halt. Men ultraljudar SI leden. Hittar ”lindriga” förändringar på höger bak, men vetrinären anser att det ”är ingenting” att oroa sig för. Röntgar ryggen, hittar inget. Men hittar av en slump frakturen i maken. Dom beskriver den som ”gammal” & måste funnits där sen han va liten unghingst, måste kommit från ett trauma som typ gått omkull?
Dom säger att äldre frakturer inte helt plötsligt börjar ”bråka”. Det är iallafall väldigt ovanligt & de tyckte inte heller frakturen va så ”farlig”. De hade sett andra hästar med mycket värre frakturer som går svår hoppning typ. Så de va inte jätte oroliga över Elvis. Han skulle mediceneras i 6 veckor & vila. Promenares för hand med inslag av små bommar för att röra ryggen.
Nu snart hade Elvis vilat i 10 veckor.
Återbesök hos vetrinären igen. SI ledsböjprovet var jätte mycket bättre. Hon kände genom han & han kändes mer än fin. Longerades & var jämn. JAg skulle få sitta upp & börja skritta igång han. 10 Veckors vila, jag känner knappt igen in maffiga ponny längre, han tappat mycket muskler & det gör ont att se honom liksom ”försvinna” i uteseendet.
Jag hann bara skritta på han i ca 20 meter, så började han sparka igen. Jag va helt helt förstörd, helt jvla knäckt & ville seriöst inte fortsätta mer. Tappa all feeling & orkade inte. Va helt matt.
NÅNTING, GÖR SÅ ONT PÅ HONOM SOM PÅ 10 VECKOR INTE ENS LÄKT UT ELLER BLIVIT MINSTA BÄTTRE?
Tillbaka till kliniken. De nästan stod & kliade sig i huvudena alla vetrinärerna. Jag fick göra ett ridprov igen & samma beteende. Inte halt på böjprov & de kollade SI lederna igen. De behandlade han i SI lederna igen, fast det åter igen sa samma sak :
- Det är inte ens mycket förändringar han har. Det ska inte påverka han på det sättet som han visar. De hittade även lite ”vätska” i börserna fram på bogen, ganska vanligt bland hopphästar, men samma sak där. Det är inte ”jätteallvarligt” Han behandlades i börserna med, för att vara på den säkra sidan. Jag har en magkänsla hela tiden ”att det är ngt annat”. De hade kvar honom på kliniken ett dygn för att kolal upp hela magen på honom. Kom ni ihåg att han stod förgiftad efter sommaren, uppsvälld efter att fått i sig nåt i hagen? Vetrinär kom då ut & tog prover & annat. Men svullnaden la sig efter några dagar. Iallafall ville det nu kolla upp hans mage , då han biter sig mot magen & min skänkel.
De gick ner & undersökte hela magen & allt. Hittade ingenting. Alla prover va bra .
Hem igen med ny vila fram till 19 dec. Vetrinärerna är osäkra & de står i journalerna att de inte kan ”utesluta” att det är nåt annat fel med honom. NÅt de inte hittat. De tycker att han beter sig otroligt konstigt & är väldigt dramatisk när han visar VAD som är fel?
Åter igen hem med Elvis & samma kur med medecin igen, Vila fram till 19 december & min samma magkänsla igen KÄnns inte BRA.
Det här är mina tankar:
Elvis har gått från stjärna till ännu mer stjärna. Aldrig vart några problem med han under våra 2 år. Tränad för grymma tränare & verkligen utbildad på rätt sätt. Vart noga med vilka underlag han jobbats på & fått sina vilopauser på rätt ställen. Elvis är världens mest arbetsvilliga häst. Han ÄLSKAR att träna & tävla. Tar man fram transport skydden står han på tårna typ. Springer på transporten & ÄLSKAR att visa upp sig på banan. Lika grym i hoppningen som dressyr. Tränare sagt :
- Ett samtal Nellie, så är han såld. SÅ BRA ÄR DIN PONNY.
Jag är egentligen nu inte orolig för hans manke, den har funnits där skadan & han funkat med den. Inte SI lederna heller. De är lindriga & ska inte vara något problem.
Här ser ni min & Elvis sista start, där han ”inte kändes 100 bra” Det är 4 månader sen….
Nånting har hänt Elvis, så han på 4 dagar inte vill gå fram. Han sparkar & biter mot sidan. Liksom ställer sig på frambenen & skjuter bak. Slår med ena benet utåt. Han är sur & grinig. Elvsi är en pigg ponny som vill arbeta & VILL vara me på allt. NÅT HAR HÄNT. Varken vi eller 4 andra veterinärer vet vad som är felet.
Jag satte mig upp på Elvis för ca en vecka sen. Den 19 december närmar sig & jag vill för min egen skull veta ”vart vi står” jag & Elvis. NU har han vilat i 12 veckor, det är en lång tid.
Vi skrittade ut. Inga krav, bara lugna skrittpass. Asså….går det framåt? SVAR NEJ, han blir sur så fort jag kommer åt med skänkeln & visar en ovilja att ens vara med.
JAG ÄR HELT KNÄCKT, VAD SKA VI GÖRA?
Jag vet att den 19:e kommer vi tillbaka & det ä ingen skillnad från för 12 veckor sen då vi va där. Ingen skillnad. Då han han endå behandlats på olika ställen & VILAT i 12 veckor? Borde inte mycket saker bli bra på 12 veckor??????
Jag hade full panik & bad mamma att åka till Stefan med honom. En grym kiropraktor som finns i Kungsbacka. Han har behandlat våra andra hästar, men aldrig ELvis. Mest för att nu låta nån annan se över honom med nya ögon. Struntsamma, vi står ju endå på ruta noll liksom?
Han ultraljuda han & hittade en sak vid revbensfästet, typ som han fått en smäll där nångång & det inte läkt. Typ som en knut nu på revbensfästet & som GÖR väldigt väldigt ont. Just under sadelläget & tro sjutton det gör ont på han om nån sitter där. En smäll på revbenet GÖR ont, sjukt ont. Han va överttgad om att det va felet med hans beteende & vi skulle komma igen nästa vecka. 3 gånger ska han behandlas på samma ställe.
12 veckor ha gått, röntgen & ultraljud & ingen sett denna ”saken” på revebensfästet?
Är det de som är problemet? Det vet vi inte?
Vi står helt helt ledsna & jag hoppas hoppas hoppas Stefan har rätt. Han har gjort grymma saker innan.
Men nu vänder jag mig till er. ALLA, snälla ALLA ni som läser det här. Jag har gjort ALLT i min makt för att Elvis ska bli bra. Va tror ni? Ös in kommentarer om vad ni tror & vart med om med era ponnysar/hästar? Erkänn allt är skumt?
Snart är det den 19:e & ha vill inte att Elvis ska bli utdömd ”för ett fel ingen hittat”
SNÄLLA HJÄLP MIG…..
